Dream Theater: tre studenter, ett replokal och bandet bakom progressiv metal
John Petrucci och John Myung, två vänner från Long Island, kom till Berklee College of Music i Boston 1985 och letade efter en trummis som älskade progressiv rock och metal. De hörde Mike Portnoy i ett replokal och började jamma tillsammans. Bandet hette Majesty då.
1988 upptäckte deras första skivbolag att ett annat band redan ägde namnet. Portnoys pappa föreslog Dream Theater, namnet på en biograf i Monterey, Kalifornien. Debuten „When Dream and Day Unite” kom 1989. Med den kanadensiske sångaren James LaBrie spelade de in „Images and Words” (1992), och „Pull Me Under” nådde radio och MTV.
„Awake” (1994) förde med sig den första krisen. Klaviaturspelaren Kevin Moore meddelade under mixningen att han lämnade bandet för en solokarriär. Derek Sherinian, anställd för turnén, hade två veckor på sig att lära sig två timmar mycket komplicerad musik. Efter turnéns första del drabbades James LaBrie av en kraftig matförgiftning som svårt skadade hans stämband, och han var nedstämd under stora delar av turnén.
Sedan kom „Falling Into Infinity” (1997), inspelad under press från skivbolaget, som ville ha ett nytt „Images and Words” och en singel som „Pull Me Under” och trodde att ett mer metalinfluerat album var lättare att sälja. Sherinian spelade på det och på EP:n „A Change of Seasons”.
1999 svarade bandet med „Metropolis Pt. 2: Scenes from a Memory”, ett konceptalbum på 77 minuter producerat av Petrucci och Portnoy. Det var det första med klaviaturspelaren Jordan Rudess.
Därefter släppte de nästan ett album vartannat år: „Six Degrees of Inner Turbulence” (2002), „Train of Thought” (2003), „Octavarium” (2005), „Systematic Chaos” (2007) och „Black Clouds & Silver Linings” (2009).
I september 2010, efter 25 år, meddelade Mike Portnoy att han lämnade bandet, och Mike Mangini tog hans plats. Ett år och fem dagar senare släppte bandet sitt 11:e album, „A Dramatic Turn of Events”, det första med Mangini.
Med Mangini fortsatte bandet: „Dream Theater” (2013), „The Astonishing” (2016), „Distance Over Time” (2019) och „A View from the Top of the World” (2021), som med „The Alien” vann en Grammy för bästa metalframträdande.
Sedan slöts cirkeln. Den 25 oktober 2023, tretton år efter att han lämnat, meddelade Portnoy sin återkomst, efter att gradvis ha försonats med medlemmarna och återupptagit kontakten med LaBrie 2022 vid bandets konsert på Beacon Theatre i New York. „Parasomnia” (7 februari 2025) är deras 16:e album och det första med honom sedan 2009.
Vad är Portnoy värd på egen hand? Han är en av de tre grundarna, producerade skivorna tillsammans med Petrucci och formade som trummis hur Dream Theater låter live. Han skrev texten till „Midnight Messiah” på „Parasomnia” och spelar även i andra band, som The Winery Dogs och Sons of Apollo. Hans trumset är känt för sin storlek: Tama-trummor, Sabian-cymbaler, Tama Speed Cobra-pedaler, ProMark-pinnar.
Först en ursäkt: vi har inte Dream Theater på Kalisha än. Men det är vår generations största musiker, mästare och virtuoser. Det här är inte pop, inte ens metalpop, och de förlitar sig inte på oväsen. De går upp på scenen och gör sitt jobb. Folk älskar dem, minns dem, kan varje ton utantill, varje harmoni, varje melodi och den linje de bär. I det är allt perfekt.
Deras turné „An Evening with Dream Theater” 2025 gick genom 30 amerikanska städer, från 5 september till 25 oktober, och slutade på Long Island. Varje kväll spelade de „Parasomnia” i sin helhet. Spelar de nära dig blir du glad att du köpte biljett: folk reser mellan länder för att se deras konserter. Kom, du kommer inte att ångra dig. Tänk inte, gå.
— Kalisha 🎧
Gillade du det här? Appen är gratis att börja med.
Skaffa appen